Annika Sandström

Igen, tror jag hade en liksnande rubrik när jag åkte ifrån Sverige.
Åh, det känns jäkligt tung att säga att detta är sista inlägget här i Vietnam.
Igår var en riktigt jobbig dag. Det är många som har lämnat staden och de flesta (alla utom jag och Anan) har flyttat ifrån vårt hotell. Allt kändes jättetomt, som om vi var kvar ensamma med alla vietnamser. Gick ut och käkade en tidigt middg på en restaurang vi gillar. Den enda som jobbade var en HÖGgravid kvinna, det som ut som om hon skulle föda vilken sekund som helst. Men det värsta av allt var musiken som spelades, det var verkligen såndär hjärtskärande sorgset. Allt känndes jättejobbigt. Men tillvaron blev gensat lite enklare för oss när det började droppa in vietnameser som skulle hjälpa henne att laga vår middag. Det kom faktiskt fyra till gäster när vi nästan var klara med maten, vilket gjorde att vi inte längre var så ensamma. Precis innan vi skulle betala såg vo Frida och Anna som var ute på en powerwalk (?) utanför, då känndes allt ännu bättre.

Vi hade bestämt sen innan att vi skulle fixa våra naglar innan vi åkte, så vi gjorde det efter middagen. Jag fattar inte varför jag utsätter mig för det självmant. Jag sitter och spänner mig hela tiden, för att jag är så rädd att det ska göra ont, vilket det gör, för jag anstränger mig, omedvetet, för att känna efter efter minsta lilla.
I alla fall, vi förnyades oss lite och gick till en salong vi inte vart på förr. Det visade sig att de hade värsta fancy massagen också. Vi kunde inte motstå, det var trots allt ganska synd om oss fortfarande, vi var ju helt, eller i alla fall nästa, ensamma i hela Hoi An. Och så var vi sååå trötta (B&N + Stranden kvällen innan)... Vi tog en massage, rygg och nacke. Damerna var verkligen duktiga. Men det gjorde också lite ont...

Åh just det. När vi la där och kollade ner i golvet medans de knådade våra ryggar bröt helvetet löst på andra sidan väggen. En man skrek åt en kvinna som med panik i rösten. Glas krossades och någon, tror det var mannen, bankade i väggen in till oss där vi låg. Som Anan sa, det var nästan som om världen gick under.. Nä, men vi trodde verkligen att det var en man som misshandlade sin fru. Men så visade sig fallet inte vara. Dom som masserade oss sa att det var en 20åring som var "galen". Jag tror han måste ha haft någon sjukdom. Usch, det var riktigt hemskt. När vi var klara med massgen gick vi längre ut i själva studion eller vad man ska kalla det, till rummet som ligger precis vid gatan. Då står det massor med grannar och annat fol och tittar in till en här stackars familjen. Nyfikenhet är tydligen inget man döljer här i Vietnam (ja, jag gick också ut och kollade.... ).

Efter detta lilla äventyr gick vi hem. Helt utmattade. Trodde vi skulle somna med en gång. Satte dock på var sin film. Anan somnade efter en timme, medans jag blev helt fast. Såg på Into the Wild. Helt underbar, men sorglig som få. Grinade som en liten unge i slutet, igen och som vanligt. Kanske inte den bästa filmen att se ensam och sista kvällen på resan och vistelsen här.

Jaa.. Har fortfarande ltie svår att förstå att vi är påväg hem, trots att alla väskor står packade och väntar. Vi har lite tid kvar fortfarande, ska ine åka in till Da Nang förrens vid halv tre. Har lite saker att fixa innan också. Men det känns jättekonstigt. Kan inte riktigt se det roliga i att åka hem, hade gott och väl kunnat stanna. Men visst ska det blir skönt att träffa alla och allt det där... Men... Det är ändå något som kommer saknas...

Nej, hej och tack för att ni har velat läsa om mig och den här underbara resan. Kommer nog att fortsatta blogga, men på en annan sida. Håller er informerade om läget.

Vi hörs!

Hej alla!

Idag har det varit varmt, mycket varmt. Tror att det var runt 40 grader redan halv tio imorse. Som för övrigt var tiden då lämnade in vår gruppuppsats. Så mellan tio och två var de allra friaste timmarna i Vietnam. EVER. Vi hade inget vi var tvungna att göra. Klockan två, Oslo tid, men ändå (9 här alltså) var tiden då vår examen beskrivning skickades ut. Läse den precis:

Individual Home Examination – April/May 2009

Write an essay of 4,400 words (+/-10%) / approximately 10-12 pages, on one of the following topics. In this essay, use the compulsory course readings and underpin your arguments with evidence of development policy and practice drawn from either your reading and/or your own experience. Your essay must be referenced. For more advice on writing the essay, refer to the Course Study Guide.

1) To understand any development initiative it is necessary to appreciate its cultural, political and economic context and the perspectives of those involved in the initiative. Discuss and support your argument with theories drawn from development studies and with illustrative examples from development practice.

2) Discuss various perspectives on globalization and how the debate on globalization is linked to environmental issues.

3) Critically evaluate the popular depiction of Southeast Asia as a “development success story”.

Blir troligen alternativ tre för mig.

Men mina kära. Var gör man en dag, då man typ inte har något på scemat och det är skiiiit varmt ute? Jo man drar till stranden. Var där vid halv elva och kom precis hem (16:50). Underbart. Men det känns som att jag inte blir brunare nu, det har liksom tagit stopp av någon anledning. Tråkigt.

Jaa.. Vad har mer hänt sen sist? Sist var när vi käkade med skodamen va?
Ja just det. Vi kom ju hem där efter det.. Hade ju fått i oss ett par öl, så vi var lite sugna på att gå ut. Men vi kunde inte bestämma oss, ringde till Cecilie och kompai och kollade med dem om det var mycket folk. Och det var det tydligen. Men lata som vi var orkade vi inte gå. Så vi tog en taxi. Det kostade 6 kronor, 3 per skalle. Inte så farligt.

Väl på Before and Now var det smockat med folk, underbart! Träffade en som faktiskt var ifrån Lund, han bor där, och ska tydligen börja plugga där i vår (jag har sökt in där, för er som missat det =)). Det roliga var att tanken att träffa någon därifrån här han slagit mig, "tänk om" liksom, det hade varit grymt. Men jag har alltid skjutit bort tanken, jag menar hur stora är möjligheterna?
Men tydligen. Där var han. Haha.. trevlig var han också...
Jag och Anan ska ut ikväll, antar att vi träffar dem igen...

Var ute en sväng igår ockdå, hejdå kväll för Cecilie, Else och Guro (åkte till Malasya (?) idag). Det var dessvärre mindre folk, så det var inte så kul. Anan och jag var hemma redan vi halv tolv, duktiga vi. Laddade inför idag istället. Vås sista utekväll =(

Åh, förresten, fick min första komplimang för bloggen igår. Inte av någon nära, men av en annan som läser tillsammans med oss. Han kom fram och sa "Annika, idag spenderade jag en halvtimma med att läsa om ditt liv, du vet inlägget "Du varmin armé" träffade mig rätt i hjärtat." Åh, jag blev så glad, han gjorde min kväll! Tack!

Nä folkens, ska nog ta en dusch och låta håret självtorka, för alla hårtorkar på stället har flygit härifrån =(

Later.

Det är verkligen regen nummer ett. Anan och jag har precis kommit hem efter en middagen med hon som har sytt upp fyra av de sex par skor som jag har köpte här nere (nej, alla är inte till mig). Hon körade oss med motorbike till ett ställe hon tydligen ofta brukar käka på. Vi åt något som kallas för vietnamesisk pankaka (pankaka med räkor i, massa salladsblad och annan sallad som man rullar in i rispapper, nästan som hemmatecos, och doppar sedan i någon brun sås), vilket var sjukt gott. Vi fick också något som liknade vårrullar med spenat och något kött som var grillat på typ spett. Fick också två öl. Jisses vad vi åt. Vi todde verkligen att vi skulle spy. Vi var så mätta. Men det var verkligen kul och intressant att vara med henne, hon berättade lite om sig själv och sin familj. Hon hade bara en dotter, vilket förvånade mig lite, då det är väldigt vanligt bland vietnameser att skaffa många barn, för att "försäkra" sig om att de har något tryggt att leva av när de blir gamla. Och att hon och hennes man "nöjde" sig med en dotter var också förvånande, många skaffar barn till de får en son. För det är han som kommer stanna inom familjen när han gifter sig, när dottern gifter sig kommer honom automatiskt tillhöra familjen honom gifter in sig i. Jaf antar att anledningen till detta var att hennes familj, som hon berättade, var väldigt fattiga när hon var liten, alltså otroligt fattiga. Så hon kände väl att hon ville ge sin dotter ett mer "värdigt" liv...

Var tvungen att ringa till mamma och berätta detta.... :P det var kul att snacka med henne, för jag ringde precis i mellanmålet, Melker och Matilda var där. Och det var så jäkla härligt att höra mamma prata med dem, och jag kunde verkligen föreställa mig vad fasiken de höll på med... Haha, jag saknar de små liven... Vill hem och krama dem och läsa för dem =)

Nä, nog om detta. Nu ska vi, jag och Anan ta det svåra beslutet om vart vår kväll ska leda ikväll; antingen till B&N eller in i filmens värld.

Återkommer!

Ja... tydligen...
Har sett två filmer, båda underbara på sitt sätt.
Den första var The Stepford Wives speciell och underhållande. Rolig och lite tragisk. Skrattade mest. Påmmer lite om Depsperate Housewives, samma grund, fast olik yta.
Den andra var The Reader. Underbar är det enda jag kan säga. Fy fasiken alltså. Från början underade jag vad det var för något egentligen, men ju längre in i filmen man kommer detso mer förtrollad blir man. Den är lång, men precis så lång som den behöver vara för att man ska förstå och kunna leva sig in i den.

Jag och Anan har alltså legat här på mitt rum, i var sin säng och sett på varsin film. "Social" sa Cecilie när hon kikade in :P
När vi såg första filmerna bad Anan mig att sluta skratta så högt... När vi såg de andra var det hennes tur att skratta högt, medan jag låg och grinade. Kändes ganska ironiskt, en ser på en rolig folm och skrattar så hon nästan grinar, medans den andra ser på en film som är så sorgli och rörande att hon grinar av det... Ojojoj...

God Natt.

Japp, på hög nivå också. För ett par dagar sen fick jag och Anan reda på att det finns en "filmbutik" här i stan. Förstås inga "riktiga" filmer, de är brända. Och de flesta ska vara med engelskt tal. Drog dit idag. Och jag vill ova att det inte varlite filmer. Herre gud alltså. Ett filmparadis helt enkelt. Ljuger inte när jag äsger att det fanns flera tusen olika titlar. De kostade 1 dollar styck, eller 16000 dong för den som ville det (cirka 8 kronor). Köpte 18 stycken. Underbart, då kanske ni vet vad vi ska göra ikväll. Anan ska ta över Maris säng och så ska vi se på var sin film, på var sin dator. Kommer vara världens mest osociala, men ack så underbart. Saknar att se på film =)

Något som är ommöjligt ännu bättre är att uppsatsen blev klar idag. KLAAAAAAAR!!!!! Kan ni förstå att det är sant? Det kan inte jag, det innebär att vi kan spendera resten av veckan på stranden, om vädret tillåter då... Men det bör det göra, har vart fint hela veckan nästan.

Sen har vi, jag och Anan med följe, blivit bortbjudan imorron kväll. Till henne jag har sytt upp nästan alla mina skor hos. Får se vad det blir... Hon sa "a little party....." hmm... spännande.. Bara vi inte får risvin (det äckligaste som finns...)

Nä, nu ska jag beställa fried rice (ersättare för popcorn), samma som vi äter till frukost, och se på film!

Love