jan 2009

Igår var en trevlig kväll. Vi, jag och min andra halva Jesse, träffade Daniel och Karsten. Vi satt hemma hos henne och snackade och hade det allmänt trevligt. Daniel och Krasten är ett par old friends, så att säga. Daniel var tillsammans med Zacka för ett par år sen. Och vi har, tack och lov, kontakt med dem ännu. Hur skönt folk som helst.

Idag har jag och mamma och Jesse var och handlat i Uddevalla nästan hela dagen. Hittade massa fint, tre t-shirts (alltså det där med t-shirts, man måste handla dem på killsidan, för det finns verkligen inga snygga till tjejer... sen sitter killmodellen mycket snyggare..), sen hittade jag ett par leggins i jeanstyg, två finfina behåar, ett par mörkblåachinos och förstås schampoo, tvål och annat nödvändigt till resan. Hade tänkt ta med mig sånna där små ifyllbara flasko att ha schampoo i, för att det inte ska väga så mycket, och sen köpa något där nere. Men det schampot jag köpte idag luktar sååå himla gott, så jag tror det blir att ta med hela flaskan iallafall.... :P

På tal om vänner, så har en annan kär vän kommit hem över helgen ifrån tortyren i lumpen önskar att vi kunde ses, men det hinns nog inte med... Saknar dig.

Jaa, det var väl det. Nu blir det ett skönt bad, plugg och en lååång Desperat Housewives kväll (love:P).

Lev väl!

/Annika

Ja, magsjukan alltså. Men jag tror att jag klarar mig, peppar peppar...

Sitter här och dricker sista dosen av Dukoral (mot kolera), den smakar typ avslagen halloncider, uäch... Efter detta är jag helt färdig vaccinerad :D

Visum.. Pa snackade med ambassaden i Köpenhamn idag. Det skulle ta typ tre dagar att fixa det som blivit fel. Typ tre dagar. Det kan alltså lika väl ta fem. Så pappa har nästan bestämt sig för att ta fallet i egna händer och dra ner till Köpenhamn. Med sig har han sig kompanjon 50-11 (en människa ja). Det löser sig, men det tar många krafter, och jag blir så himla förbannad när folk grötar ihop saker och ting som är så viktiga.

Trots allt skrev jag klart uppsatsen igår. Det gick inte så bra, satt mest och läste bloggar och annat intressant... Men den blev i alla fall färdigskriven. Så jag printade ut den, och nu ska jag bara redigera den, se om det finns något jag kan ta bort eller lägga till. Det kommer bli bra det här.

Jag nämde ju förut att det börjar bli lite småjobbigt nu, att lämna alla och så. Men jag tror att jagkommit öve det där jobbig nu. Det känns bara kul att komma iväg. Har sanckat med lite folk, som ska med, och alla verkar jättenice. Hur gött folk som helst :D

Helgens planer är vääldigt lugna, ska in till Uddevalla imorron och handla det som behövs, typ kläder :P och annat som ska med på resan. På kvällen vet jag inte vad som sker. Kanske drar över till Jesse, om inte lägenheten är "upptagen". På söndag blir det "hej-då-middag" hos brorsan, också i Uddevalla. Vafan liksom, jag kommer ju tillbaka om bara 70 dagar. Jag hatar hej-då-saker. Ikväll blir det nog plugg är jag rädd för. Jag hinner ju inte plugga på lör och sön... Den ska ju vara inne på måndag.

Sköönt, nästa vecka behöver jag inte tänka på att skriva eller läsa. Eller ja, ska bara läsa klart The Paradise of the Blind. Sen ska jag packa och fixa det sista. Och förstås träffa mina solstrålar så mycket som möjligt, älskar er.

Ha en fin dag!

/Annika

Dom ska ha 800 jävla spänn extra för att fixa det där jävla visumet. Och vietnameserna i Danmark har fortfarande semester. Den svenska byrån som ska hjälpa mig tror att dom hinner fixa det till på torsdag, det är 4 dagar. 4 JÄVLA DAGAR. Det kommer aldrig gå. Nu snackar pa på att åka ner till Danmark själv. Ska det verklgien gå till såhär?
Hela systemet är fucked up. Helvete.

Är inte den här videon alldeles alldeles underbar? Tycker den är så fin, och tillsammans med den där i will always love you låten blir det om möjligt ännu finare. Gosh... Klarar någon sig igenom den utan tårar?

http://www.youtube.com/watch?v=ZDZaWgf_bk0

Dagens planer stavas jobb och plugg. Ska även klippa mig lite, ser ut som typ skogsmulle i håret. Det har blivit såå långt nu. Jag är verkligen sugen på att spara ut det nu, så är det någulunda långt till sommaren, men vägen dit är ju allt annat än kul. Vi får se vad klipparren kommer på. Hon är ju trots allt bäst.

Ha en fin dag!

/Annika

Alla har ett förflutet. Vissa väljer att klamra sig fast vi det, medans andra, starka, väljer att lämna det bakom sig, och låta det vara just förflutet.
Jag vet, för jag har precis (nåja, inte så precis men) gått igenom något som tog väldigt hårt på mig, och gjorde mig oerhört lessen och nere många, många gånger, att det är fruktanvärt svårt att släppa taget om det man älskar, eller en gång har älskat. Ofta står man kvar på djupet och hoppas att det ska bli som det en gågn var. Men många gånger, nästan alla, blir det aldrig som det var. Dels för att det som en gång skett sätter djupa sår, som ofta stannar väldig väldigt länge.
Och varför, egentligen, ska man ödsla tid på det som en gång varit? Man har vart där, man har sett det och man har tagit del av det. Sen tar det slut, det försvinner, man mognar eller växer ifrån det. Varför klamra sig fast och hoppas när världen väl öppnar sig för en?

När en dörr stängs, öppnas alltid en annan. Det finns så mycket att uppleva och göra, och så många människor att träffa och lära känna. Varför då hålla fast vid det som man är van vid, varför inte leva på lite farligt vatten och ta lite risker?

Jag har valt att lämna det som en gång var min trygghet. Jag kommer aldrig att falla tillbaka på det. För jag vet att det finns mer att få. Och jag förtjänar bättre.

Lev väl och ta hand om varandra!